Bloggen är ju nerlagd sen några år tillbaka, men jag vet att du ibland är inne och tittar ändå 🙈☺️ 

Vi ses om några timmar😘

Jag älskar dig!! 

Du sa alltid att hela Norge firar Din födelsedag. 
Det kommer jag också att göra, fast hade hellre gjort det med dig:)
Grattis på födelsedagen morfar ❤️

 

 

 

Någon som har tappat ett kort.

Du fattas mig ❤️

Jag kommer aldrig att sluta sakna dig!

Grattis på födelsedagen Morfar <3

Ligger fortfarande i sängen 14:36. Kan inte komma upp själv och ingen är hemma. Behöver verkligen gå på toaletten. Bra kombo. 

Försökt att sova för att få tiden att gå tills pappa kommer hem, 16:30 om jag har tur. Inte kunnat.

Har legat såhär sen 10 imorse, på rygg. Snart 5h och min rygg bultar och pulserar. Hur fan känner inte då de som bara kan ligga på detta sätt, många får tom liggsår. Stor eloge till er! 

Skulle ha vart hos sjukgymnasten nu.

Nu har det ju gått 10 minuter iallafall. 

Kul! 

Året som gått, från och med Maj 2013. Vet inte alls hur jag ska kunna sätta ord på den här tiden, hösten och sommaren. Det är verkligen tomt, men i ord så är jag tacksam för alla skratt som sommaren gav, saker som fick mig att tänka på annat om så bara för 5 sekunder.

Tacksam för att jag fick fly till Smålands skogar och till min absolut bästa vän. Hon och jag umgicks nästan hela sommaren, inte många dagar vi var åtskillda. Jag är tacksam för att du grät när jag grät, stod ut med mitt svängiga humör, även för mina gråtattacker samt för alla genuina skrattanfall.

När det kändes som att jag aldrig igen skulle dra på smilebanden, det var tufft. Att vara ännu mer stängd än vad jag i vanliga fall är. Hörde många gånger mina nära vänner säga till mig " du har alltid vart väldigt svår att öppna, men nu är du helt sluten" eller "du är en sten".

 

Jag vet, jag vet, men det är svårt att tala om något som är jobbigt, och istället för att antagligen börja gråta, så säger jag hellre ingenting. Är inte ett fan av att gråta om det inte är till filmer och böcker, passar alltid på att gråta lite extra då. En rensning av det som ligger inne i kroppen. Folk behöver ju faktiskt inte få reda på hur trasig jag är. Ordet trasig är inte ett ord jag valt själv bör påpekas, första gången någon sa så om mig var det min dåvarande kurator. Tror faktiskt att jag blev lite mer hel utav att bara höra henne säga det. För jag är inte trasig, jag är bara väldigt komplicerad när det handlar om mitt inre. 

2013. Året min familj aldrig kommer att glömma, men jag skulle vilja tacka några speciella, för det ni gjort och gör för mig. Antagligen väldigt omedvetet av er dessutom, men vissa händelser känns mer i mitt hjärta än ni kan förstå. Ni vet vilka ni är så nämner inga namn.

 

Hon som stod vid min ytterdörr den 27 maj mitt i natten och grät floder med mig, som stod och höll om mig i spöregnet och lät mig gråta något hysteriskt, skaka något enormt, men som lät mig vara precis så som jag behövde vara. Samma person dök upp på begravningen och det kommer jag aldrig att glömma, aldrig att sluta värdesätta heller. Fantastiska, fantastiska människa. Herregud vad jag uppskattar allt du gjort för mig. 
Är dig evigt tacksam. Vet att vi kommer stå bredvid varandra, även när vi går runt med rullatorer och rullstolar. 

Var med säkerhet påväg in i en mörk period ett tag, och jag brydde mig inte att försöka göra något åt det, men en långpromenad senare var jag påväg hem. Går in på mitt rum och där ligger en påse med lösgodis och bullar.  Ni kanske tänker "jaha, mer då? Var det allt?, men den gesten kom som sänd från ovan. Började gråta för att jag blev så ofattbart glad över att någon gjort detta, för mig. Här ändrades allt, den där mörka tiden började sina, och jag gick från att inte bry mig om särskillt mycket till att vara glad och tacksam. En liten tanke från en vän som ville visa sin uppskattning som blev så mycket större och viktigare än vad hon trott från början.

 

Mina två fantastiska boys som följde med mig 30mil neråt i landet, två gånger dessutom. 
Vet att ni alltid står bakom och att ni ville se mitt andrahem med mig är underbart.Tack för alla x antal sms, x antal samtal och för alla x antal tårar som ni lagt med mig och som ni torkat bort. Tack för att ni alltid håller om mig, helt utan anledning. 

 

 

Mina fantastiska föräldrar, mina syskon, always. Min fina familj. Tack för all kärlek som är så gränslös. 

 

 

Till hon som räddat mig under hela sommaren och hela hösten. Egentligen hela året! Vi har blivit ännu tajtare, trodde inte ens att det gick faktiskt. Är tacksam för att du gick på begravningen, vet att du gjorde det för min skull. När jag tänker tillbaka på sommaren och på de stunder jag var som gladast, så var det med dig varje gång och jag är tacksam för att du lät mig vara för mig själv, nedstämd, bara vara med min musik och med mina tankar. Tack för alla tusentals skratt. Älskade bästa vän, tack tack tack.  Jag har tur som har dig. 

 

 

Till min Underbara mormor, för att du är kvar här med oss. Du kommer aldrig att vara ensam. Tack för att du är kvar och för att du ställer upp, skrattar, och bara är du. Kan inte önska mer.

min älskade familj!

Är ju inte alls aktiv här, så har verkligen noll koll på hur många jag har som läser detta, men jag har iallafall min systrami så minst en -  God jul fining!! 

 

Jahopp, nu var det Julafton igen då.. 365 dagar sen sist.. men jag hade gärna dragit tillbaka tiden och dagarna till vintern 98. När mormor och morfar bodde på Krongatan i stan, åå vad jag tvingade mina vänner att följa med dit från skolan bara för att äta mormors goda bullar och titta på min och Nattis film, tillsammans med mormor och morfar julen 98 i Gran Canaria. Vi var/är väldigt underhållande, skrattar till och med för mig själv. åh! kan man inte få börja om? 

 

Jag trodde verkligen aldrig att denna dag skulle komma.. Aldrig. Jag må vara realistisk i många situationer, men denna vill jag fortfarande förneka. Det är fortfarande som om han är kvar, han är bara i ett annat rum och kollar text-tv, känslan finns fortfarande att han ska komma och hälla i mer trocadero i glaset utan att fråga, bara för att han vet. Han vet att man vill ha lite till. Nu kan man inte hitta honom när man leter längre, han är inte vid verkstaden, vid lekstugan, vid båthuset, vid brevlådan, på bryggan, han klipper inte gräs och han är inte uppe vid jordgubbarna, inte ens i hammocken eller i hängmattan. det är tomt. 

 

Idag är det 212 dagar sedan. och varje dag tänker jag tanken att vi missar så mycket, samtidigt som jag är tacksam för de 20 år jag fick med dig. Jag fick träffa dig, och jag fick se dig och mormor tillsammans, fick se dig med ditt första barnbarnsbarn och jag fick lära känna dig, mer kan jag verkligen inte begära. 
Tänker på de personer som kommer komma in i våra liv framöver, men aldrig fått träffa dig, bara kommer höra historier om dig, se filmer och kort. Det är så det är, men det är en stor del av den jag är idag och jag vet att jag var en stor del av dig. älskade morfar. 

Är ibland rädd att glömma hur det var att höra hur du gick upp om nätterna, hur du visslade, hur det kändes att hålla i din hand, se dina spruckna och välarbetade händer, båtturerna med dig och mormor, ljudet när du satte dig i korgstolen, din doft, dina kramar, din röst, men jag tror faktiskt inte att det kommer några problem med att minnas det och jag älskar hur det inte kommer gå att beskriva från mitt minne för någon annan. Det förblir vårt, vi som kände dig, vi som älskade dig och alla minnen förblir våra. mina. 

 

Vill inte tänka på att detta är min första jul utan dig, saknar dig alldeles för mycket för det. 

Saknar dig alla sekunder på dygnet och alla dagar i veckan. älskade människa. 

God Jul Morfar <3