we have a hundred lessons that teach us how to fight off death, and not one lesson on how to go on living.
Den här sommarn gick min familj sönder, jag gick sönder. Och jag bearbetade det genom att fly, lämna stan, lämna alla som visste om att morfar dött. Skärmade av mig från allt, och åkte ner till min bästa vän i Småland. Det kanske var det jag behövde, men nu när jag kommit hem och insett att jag bara har flytt, inte pratat om det, gjort saker och misstag som den "vanlig lina" inte hade gjort, men framför allt så har jag insett att jag inte alls har bearbetat det.
Det känns som om det vore igår. Mamma, pappa och Emma hämtade mig när jag kom med Nyköpingsbussen till stan och mamma säger den där meningen som jag aldrig trodde att jag skulle få höra.
Denna sommar har jag inte direkt pratat med någon, det är mitt sätt att vara ledsen, men ändå är det ingen som har frågat hur man mår, inte för att de inte bryr sig, antagligen är det för att de inte vet hur dem ska hantera svaret som de skulle få. Alla mina vänner visste/vet hur otroligt nära vi alltid har stått vår mormor och morfar. Gränslös kärlek.
Att människan som du alltid känt, personen som var och hälsade på dig för första gången på bb, han som bara brukade ringa för att höra hur du mådde, om jag ville ha fika, stod och vinkade när jag åkte förbi med Nyköpingsbussen, trädde på masken på kroken, hade oboyen klar om mornarna. Inte längre är kvar.
10 dagar innan hade vi firat hans 75 årsdag. Han var så glad, sprang runt med sina kapslar och ville göra en kaffe åt alla som var där. Det var en bra present mamma! Han sken verkligen!
På onsdag fyller jag år, min första födelsedag utan morfar.
Emil fyllde år i augusti, men han bor i Tyskland så tyvärr kunde inte familjen vara samlad som den alltid brukar vara vid födelsedagar. Så denna födelsedag blir första gången för alla utan morfar, Vilket kommer att kännas på stämningen. Mycket möjligt att det kommer någon tår också, för vi pratar om honom. Det är inget hyschande, men det är jobbigt.
Se mormors namnteckning på kortet, men inte morfars, det kommer garanterat få mig att gråta, så förblir nog oläst, iallafall den dagen.
Kära älskade morfar, det kommer alltid vara något stort som fattas mig. Jag kommer aldrig att bli hel igen, men jag skulle gärna sluta känna mig så tom jämt.
Your love will be safe with me.
Nu är jag i Småland igen. Japp, igen:)
Flyr hemifrån, det är jobbigt att vara där, det är jobbigt att träffa familj o släkt, att se att det ringer från mormor o morfars nummer, men veta att han aldrig kommer att vara den andra rösten i luren. Aldrig kommer få se eller röra honom igen.
Då är det enklare att fly, känna annat, tänka på annat. För om man inte pratar eller tänker på det, är det som att det aldrig hänt.
Och detta är mitt andrahem, vill jag bryta ihop och storgråta i köket, då gör jag det. Är med människor som delar min sorg och saknad.
Den här tiden skulle ju inte komma än, det var ju långt kvar. Saknar dig alla sekunder på dygnet och alla dagar i veckan morfar.
Hittade min systers och mitt namn bredvid varandra idag, vad rart ❤
27 - 27 . Fan. Fans fans faan.
Saknar dig så att jag går sönder.
O det där med o bryta ihop, det skedde. Olägligt, eller ja om det ens finns ett bra tillfälle. En gång av många, men hade fina människor runt mig.
En dag i taget, en dag i taget.
1 månad. Den första månaden av mitt liv utan dig. Någonsin.
Skulle behöva känna mig geniunt glad, bara för någon minut.
Det var länge sedan sist. för länge.
Måste ladda batterierna, men skulle också behöva bryta ihop.
En mix som inte går hand i hand.
tack för allt stöd. det är ovärdeligt.
O nu är dagen här. Den är många år alldeles för tidig. Vi saknar dig
