Nu är jag i Småland igen. Japp, igen:)
Flyr hemifrån, det är jobbigt att vara där, det är jobbigt att träffa familj o släkt, att se att det ringer från mormor o morfars nummer, men veta att han aldrig kommer att vara den andra rösten i luren. Aldrig kommer få se eller röra honom igen.
Då är det enklare att fly, känna annat, tänka på annat. För om man inte pratar eller tänker på det, är det som att det aldrig hänt.
Och detta är mitt andrahem, vill jag bryta ihop och storgråta i köket, då gör jag det. Är med människor som delar min sorg och saknad.
Den här tiden skulle ju inte komma än, det var ju långt kvar. Saknar dig alla sekunder på dygnet och alla dagar i veckan morfar.