min älskade familj!

Är ju inte alls aktiv här, så har verkligen noll koll på hur många jag har som läser detta, men jag har iallafall min systrami så minst en -  God jul fining!! 

 

Jahopp, nu var det Julafton igen då.. 365 dagar sen sist.. men jag hade gärna dragit tillbaka tiden och dagarna till vintern 98. När mormor och morfar bodde på Krongatan i stan, åå vad jag tvingade mina vänner att följa med dit från skolan bara för att äta mormors goda bullar och titta på min och Nattis film, tillsammans med mormor och morfar julen 98 i Gran Canaria. Vi var/är väldigt underhållande, skrattar till och med för mig själv. åh! kan man inte få börja om? 

 

Jag trodde verkligen aldrig att denna dag skulle komma.. Aldrig. Jag må vara realistisk i många situationer, men denna vill jag fortfarande förneka. Det är fortfarande som om han är kvar, han är bara i ett annat rum och kollar text-tv, känslan finns fortfarande att han ska komma och hälla i mer trocadero i glaset utan att fråga, bara för att han vet. Han vet att man vill ha lite till. Nu kan man inte hitta honom när man leter längre, han är inte vid verkstaden, vid lekstugan, vid båthuset, vid brevlådan, på bryggan, han klipper inte gräs och han är inte uppe vid jordgubbarna, inte ens i hammocken eller i hängmattan. det är tomt. 

 

Idag är det 212 dagar sedan. och varje dag tänker jag tanken att vi missar så mycket, samtidigt som jag är tacksam för de 20 år jag fick med dig. Jag fick träffa dig, och jag fick se dig och mormor tillsammans, fick se dig med ditt första barnbarnsbarn och jag fick lära känna dig, mer kan jag verkligen inte begära. 
Tänker på de personer som kommer komma in i våra liv framöver, men aldrig fått träffa dig, bara kommer höra historier om dig, se filmer och kort. Det är så det är, men det är en stor del av den jag är idag och jag vet att jag var en stor del av dig. älskade morfar. 

Är ibland rädd att glömma hur det var att höra hur du gick upp om nätterna, hur du visslade, hur det kändes att hålla i din hand, se dina spruckna och välarbetade händer, båtturerna med dig och mormor, ljudet när du satte dig i korgstolen, din doft, dina kramar, din röst, men jag tror faktiskt inte att det kommer några problem med att minnas det och jag älskar hur det inte kommer gå att beskriva från mitt minne för någon annan. Det förblir vårt, vi som kände dig, vi som älskade dig och alla minnen förblir våra. mina. 

 

Vill inte tänka på att detta är min första jul utan dig, saknar dig alldeles för mycket för det. 

Saknar dig alla sekunder på dygnet och alla dagar i veckan. älskade människa. 

God Jul Morfar <3