I lördags var jag med mamma, Emma & Lotta till Ullared. Jag var så fruktansvärt dålig, av 9 timmar satt jag iallafall 5 av dem på golvet. Svårt att koncentrera sig på annat än att det gjorde ont, men fick med mig lite hem, men de andra desto mer:)

Skulle köpa mig en ny värmedyna, eftersom att min valt att sluta fungera. Inte så konstigt egentligen, haft den i ca 4 år, används minst en gång per dag. även på sommarn. så det var la dags! meeeen, de var slut.

'

Jag ringer till pappa o berättar att jag är dålig. Kommer hem vid ca 23 tiden. då har han köpt en värmefilt åt mig. min fantastiska pappa! De små sakerna är de som är de största i längden. tack tusen gånger om<3

 

På den här fantastiska platsen, har jag spenderat 9 veckor av mitt liv. 

Det har inte alltid vart lätt eller enkelt. Väldiga motgångar till och från, men det här är den bästa plats för mig att vara dålig på. Alla dessa människor som jag mött, föräldrar som barn, man blir en Familj. 

Har man en dålig dag, för ont för att träna, fått dåliga nyheter av sin sjukgymnast eller för ont för att lämna rummet, det finns ingen där som kommer dömma dig, bara genuina kramar och värmande ord. Människor som bryr sig om dig, som inte vill något hellre än att du ska må bra. 

Mitt första år på Teneriffa var 2010, jag var så nervös över att komma dit, hade inga förväntningar alls. Och idag, tre år senare, är jag uppriktigt ledsen över att inte få åka med, över att man blir äldre, så pass "gammal" att man slungas över till vuxen och får åka med de över 20, mycket över 20. Gör egentligen ingenting, men alla mina vänner då. De är ju kvar på barn.. Pratade med Lucas och Elliot idag, och de fick mig verkligen att inse att jag inte vill ha en sommar utan vintersol, utan alla vänner. så när perioden för barn är framme, åker jag ner en vecka.

Vintersol är som ett andrahem, men utan alla människor är det bara väldigt många tomma lokaler och två stora pooler. Det är alltså människorna som utgör och bildar helheten. Det är där värmen finns. 

Dessa människor, blir tårögd av bara tanken faktiskt, människor som hoppas, och som aldrig slutar. 
ungdomar som pratar om allt annat än om att vara sjuk, det behövs inte. Alla är där av samma anledning, det blir en sorts terapi för oss sjuka, även för föräldrarna kan jag tänka mig. Du träffar människor som vet hur du har det, vet vad det är du går igenom, man får tips och råd, men du får också tänka på annat, bara vara. 

 

Idag pratar jag med väldigt många vintersolare, främst genom facebook. Lägger jag upp en kommentar eller en status, så är majoriteten av de som gillar den från Vintersol, och det värmer hjärtat så innerligt. Du vet precis vart du har dem, och det känns enda in i själen varje gång någon säger att man alltid är välkommen hem till dem, bara att ringa, att man gör en skillnad, att man är saknad. 

 

Jag tror inte att jag hade vart den jag är idag om jag inte vart sjuk och jag tror att Vintersol med allt vad det innebär har hjälpt till att forma mig. 9 veckor med personer som genuint bryr sig om dig, och som faktiskt kommer sakna dig när du åker iväg. Människor som frågar hur du mår för att de bryr sig och inte för att det är en artighetsfras. Du ser med egna ögon hur föräldrar hjälper sina barn hos sjukgymnasten, bär brickorna till bords, hjälp i och ur poolen, människor knyter nya vänskapsband, hur barnen spelar pingis, kubb, går tipspromenader, alla filmkvällar, bingokvällar, middagar. och bara för en stund, om det så är för ögonblicket eller 21 dagar, så tycker jag att världen är en bättre plats att vara på. 
Det kommer bli tomt utan er i sommar <3